MyNewRoom

Eftersom att jag är väldigt intresserad av träning, kost och hälsa tänkte jag att jag kunde skriva ett litet inlägg om de tre sakerna. För nu när skolan/jobb börjat ordentligt igen efter sommaren och en ny termin ligger framför är det oerhört många som ska börja "ett nytt" liv. Men ofta så håller ju inte det så länge så jag tänkte ta och skriva om de misstag som jag uppfattar att folk gör i sin strävan efter att börja ett hälsosammare liv. Och nu är ju jag så långt ifrån en expert man kan komma, tycker bara att det är intressant, så no judging.

 

 

 

Precis i början av en "nystart" är du oftast jättetaggad på att komma igång och energin är på topp så du bestämmer dig för att köra på och träna en himla massa timmar. Men förr eller senare kommer vardagen komma ifatt dig. Det kommer komma dagar då du skulle göra precis allt annat än att sätta din fot på gymmet eller i löpspåret. Och är man igång med sin nystart är det lätt att ett överhoppat träningspass blir 10 och sen är det nya, hälsosamma livet ett minne blått. Man kan inte gå från att träna 0 gånger i veckan till 5, det går helt enkelt inte. Visst man kan vara jättetaggad, men försök att hålla tillbaka lite den första tiden, för det kommer löna sig i längden. Och glöm för guds skull inte att vila! Du bryter ner kroppen vid träning och bygger upp den med mat, sömn och vila så glöm inte den delen, för den är minst like (om inte mer) viktig.

 

 

 

Har du bestämt dig att börja gymma trots att du tycker att det är tråkigare än att städa toaletten, men gör det ändå för att det ska vara "sååå bra"? Tänk om, tänk rätt! Tycker du att det är bland det tråkigaste som finns så kommer du inte att fortsätta gå dit när motivationen tryter och tidsbristen är ett faktum. Välj då att satsa på någon annan träningsform. Det kan vara alltifrån balett till MMA, bara du hittar någonting som du tycker är roligt och inte bara gör för att alla andra verkar göra det. Jag har gått på en hel del sporter under åren: ridning, fotboll, tennis, badminton, handboll och dans men det ända som jag fortfarande håller på med är dans. Varför? Jo för det var helt enkelt det ända som jag tyckte var roligt. För det var inte roligt att gå på fotbollsträningarna eller handbollscuperna, men jag gjorde det ändå. Nu är dock min nyfunna "kärlek" även styrketräningen som jag testade för något år sen faktiskt men då på ett annat gym och då tyckte jag också att det var rätt tråkigt och meningslöst, men jag gick och tränade ändå för att jag är så himla envis. Men jag tränade inte alls lika mycket då som jag gör nu och det är för att nu är jag på ett annat gym och jag tränar mer målinriktat och hårt för att jag tycker att det är roligt. Annars skulle det aldrig gå.

 

 

Kost och träning går hand i hand, så enkelt är det. För att få ut maximalt av träningen så måste du tänka på vad du äter. Och då menar jag inte att äta så lite som möjligt. Jag tycker det är oerhört irriterande med (främst) tjejer som ska börja på diet och bara käkar lite sallad till lunch, som om det vore någon tävling i vem som kan äta minst. För det första så kommer den dieten inte hålla speciellt länge för kroppen behöver näring och det får den inte genom lite sallad. Så förr eller senare kommer hungern vinna (så länge det inte rör sig om en ätstörning, för det är en helt annan sak) och då kommer du vräka i dig allt du ser och sen är den dieten bortglömd. För resultat så är det allra bästa du kan göra att äta hälsosamt helt enkelt. Till största delen äta bra mat men även unna dig godsaker då och då. För enligt mig är dieter bara skräp så länge du inte är allergisk mot något eller behöver gå ner jättemycket i vikt för att det är ohälsosamt. Bra fetter, bra kolhydrater, bra proteiner, vitaminer och saker som själen mår bra av är enligt mig det enda vinnande receptet. Ät tills du blir lagom mätt och ät flera mål om dagen så att blodsockret håller sig på en jämn nivå. Sedan finns det ju självklart undantag. Vill du bygga muskler och bulkar så måste du äta mer än vad egentligen behöver och deffar du är det mindre som gäller, men det är ändå inte samma sak som en diet, för det är fortfarande ungefär samma sorts mat du äter bara i olika mängder. 

 

 

Okej nu är det inte så att bara för att man tränar så måste man ha ett mål. Många som tränar gör det helt enkelt enbart för att det känns så bra och är härligt att röra på sig. Och det är absolut inget fel med det, tvärtom kan det många gånger vara väldigt bra. Men har man lite motivationsproblem så är det lättare att hantera dem om du vet vad du jobbar mot och det är även lättare att lägga upp träningen om du vet vilka mål du har. Om jag då tar gymmet som ett exempel så är det många som går dit och lyfter lite det de känner för för dagen men har inte så noga koll på hur mycket de lyfter eller hur många reps och set. Har du ingen koll är det också svårare att se resultat. Planera träningspassen innan! Skriv upp vilka övningar du ska göra och sen fyller du i vikt och antal reps och set för varje övning och så försöker du att varje gång lyfta tyngre eller fler gånger. När du märker och ser att du blir starkare kommer chansen att du vill fortsätta också öka. Så träna mot någonting och du vet vad du behöver göra för att uppnå det!

 

 

Det finns inga genvägar. Så enkelt är det. Det tar tid att bli bra på någonting, det tar tid att bli stark och det tar tid att gå från att orka springa 1 kilometer till att tävla i Stockholm Marathon. Det tar tid, men du kommer att se resultat om du fortsätter. Persistence is the key, simple and complicated as that.

 

 

Det här kanske inte är någonting som gör att du inte orkar fortsätta med ditt "nya liv", jag vet inte, men det skulle kunna vara en sådan sak. För jag är så, jag jämför mig så extremt mycket med alla andra. Jag kan typ inte gå på pass, för jag måste vara bäst hela tiden annars är jag inte tillräckligt bra för mig själv (även fast jag, om jag tänker logisk, vet att det inte är så) och även gymmet är lite jobbigt för de flesta där är också killar och de är ju av naturen starkare än tjejer. (Dock självklart inte om det är en vältränad tjej och en otränad kille). Och jag vet ju det, men det spelar ingen roll, då tänker jag ändå att det inte är någon idé att att lyfta så lätt som jag gör och att jag aldrig kommer orka bänka 100 kilo som den där killen, så varför ens försöka. Dock frösöker jag ju strunta i de tankarna och koncentrera mig på mitt, men det är inte superlätt alla gånger och hade jag inte varit så pass envis som jag är hade jag säkert redan lagt av för länge sedan just pågrund utav det. Så försök, försök, försök att inte jämföra dig med alla andra, för det stjälper enbart, inte hjälper. Det finns ett citat som jag tycker är så bra och det är: "Don't compare your beginning to someone else's middle". För det är ju självklart att om du  tränat i två veckor inte kan vara lika stark som en som tränat hela i 20 år. Ibland kan det dock vara bra att jämföra sig, men enbart om det inspirerar än. Om det får än att må dåligt ska man lägga ner direkt.

 

 

 

Det blev en hel del text det här och jag har säkert ändå glömt massvis med punkter, men det här är i alla fall de jag kommer på just nu. Är det något du undrar? Tveka inte att fråga! :)