MyNewRoom

 

 

 

Nu har jag faktiskt bestämt mig för att strunta i dieten. Jag mår inte bra av det och tiden som går åt att tänka på mat och allt jag inte får äta är alldeles för stor. Och ju längre tid jag håller på, ju strängare blir jag mot mig själv och ju mer ångest får jag om jag avviker lite från det jag planerat att jag ska äta. Och när det är så är det inte hälsosamt överhuvudtaget. Jag tänker fortfarande äta nyttigt, men inte enbart äta typ torsk, kyckling, havregryn, ägg och grönsaker, för det är i princip det jag levt på senaste 2 veckorna, inget annat. Jag tycker liksom att det är onyttigt att äta ett äpple eller kvarg, eller potatis och det är det ju inte egentligen. Så samtidigt som det känns jätteskönt att få äta lite friare känns det samtidigt rätt jobbigt också eftersom att jag kommer äta saker som jag inte anser är 100 % nyttiga och att det känns lite som ett misslyckande. Jag vill liksom se ut som de som tävlar i fitness, men jag ska ju inte göra det och då kan jag inte heller leva så för det fungerar inte om man vill leva ett normalt liv och må bra. Och jag är perfektionist och kommer aldrig känna mig nöjd ändå, så det är lika bra att jag ger upp den strikta kosten och försöker hitta en balans istället som är hälsosam på riktigt.

Halloj!

 

Denna vecka har bestått av tidiga mornar och en massa jobb som vanligt. Sen var jag ute i fredags också vilket var riktigt roligt. Jobbade dock på lördagen och det var kaos-mycket gäster men det fungerade. Så resten av helgen har jag inte gjort ett skvatt. Majoriteten av dagen idag har jag legat ute i solen och försökt få lite färg, vilket inte visat sig vara det lättaste i april haha... Förövrigt har jag tröttnat rejält på att äta så få saker och insett att det verkligen inte är värt de egentligen, inte för mig i allafall. Visst kanske man får magrutor såsmåning om, men jobbet som ligger bakom... Glass och annat onyttigt är helt enkelt för gott för att avstå. Klart att man inte behöver äta det varje dag, men någon gång ibland kan det vara trevligt att få äta något annat än torsk och broccoli. Mitt mål är trots detta ändå att fortsätta äta såhär tills sista maj, sen tänker jag släppa lite på striktheten så att säga. 

 

Min "diet" har som jag tidigare nämnt inte gått speciellt bra i år. Haft ytterst lite motivation och slarvat en hel del. Dock tänkte jag nu fram till och med sista maj försöka vara extremt noga. Ska köra konditions-intervaller efter varje gympass och sköta kosten perfekt. Har gjort en lista på vad jag får äta haha:

 

 Kyckling

 Torsk

 Ris/bulgur

 Grönsaker

 Bär

 Olivolja & kokosolja

 Ägg

 Havregryn

 Waldenfarms kalorifria såser

 Proteinpulver & andra kosttillskott

 10 madlar/dag

 

Och dagen i matväg denna dag såg ut såhär och kommer se liknande ut övriga dagar:

 

 Frukost: Havregrynsgröt med proteinpulver och jordnötssmör (99,9% jordnötter)

 Mellis: Proteinshake

 Lunch:Sallad på kyckling, avokado, tomat och gurka

 Mellis: 10 mandlar

 Middag: Ungsbakad torsk, broccoli och ris smaksatt med curry

 Kvällsmål: Kaseinpudding toppat med frysta hallon och Waldenfarms kalorifria chokladsås

 

Så som ni ser är det väldigt ren (bortsett från såserna haha) och enkel mat. Lär tröttna rejält på det, men ska verkligen försöka hålla mig till dehär nu, så hoppas vi att jag lyckas haha.      

 

#oldie

 

Efter att ha varit vaken sedan klockan 8 i fredags känner jag nu att det börjar bli dags att gå och lägga sig. Jobbade dessutom 6-15 idag och jag måste ha nån speciell förmåga att jobba utan sömn, jag blir typ överpigg istället och är hyper exakt hela dagen. Men jobb 6-15 står på schemat även imorgon och jag är rätt död nu så det blir nog att sussa alldeles strax. Förövrigt har jag inte så mycket nytt att komma med faktiskt, allt rullar på som vanligt med jobb och träning för det mesta haha. Men tycker faktiskt inte att det är något större fel på det! Godnatt på er haha. :-*

Det fina med att vara uppe tidigt..

 

Har haft jättesvårt att följa min diet på senaste tiden och det har blivit en hel del fusk. Motivationen är inte direkt på topp vilket gör det hela rätt svårt. Att motivationen tryter kan ha och göra med att jag inte kan träna som jag vill dock. Har haft problem med ryggen sedan över 1 år tillbaka men det blir bara värre och värre. Ibörjan var det mest bara tunga marklyft och knäböj jag inte kunde göra, nu kan jag knappt göra leg curls utan att få ont, så urvalet i övningsbanken jag har att välja bland är inte speciellt stor och kan enbart ha lätta vikter. Men jag tänker inte lägga dieten på hyllan än. Ska försöka vara striktare nu igen, verkligen försöka, men jag tänker samtidigt inte pressa mig för hårt. Iallafall så var det jobb idag igen och det var lite lugnare nu jämfört med förra veckan då det var påsklov så det var lite skönt. Senaste gångerna har det rullat oavbrutet från klockan 6 till klockan 10 och eftersom vi endast är 2 i service (kassa och drive) på morgnarna blir det väldigt mycket springa, så man är helt slut efteråt. Så hade jag tänkt träna efter jobbet idag, men då börjar min mage och fobi kaosa igen så har spenderat eftermiddagen i soffan framför typ 6 avsnitt av Grey's Anatomy haha. Och imorgon är det jobb 6-13 igen, sen hoppas jag att magen är lite bättre så att jag kan gå och träna och sedan träffa Sofia. Sen är jag ledig 3 dagar vilket ska bli himla skönt. Jag tycker faktiskt om att jobba, men har jobbat så mycket senaste tiden så lite ledigt känns inte helt fel. Kram på er!

Varit ledig hela helgen, vilket känns som evigheter sedan. Har jobbat så mycket senaste tiden att jag knappt vet vad jag ska göra med tiden när jag är  ledig haha. Har i allafall haft en väldigt lugn helg, vilket har varit skönt. Igår var jag hemma hela dagen, sov länge och spenderade största delen av dagen ute på altanen i solen. Sen idag var jag först på gymmet och tränade ben, sedan kom mamma och pappa och hämtade mig så övningskörde jag till landet, så fixade vi lite saker där innan vi åkte tillbaka och stannade ett tag i Norrtälje och fikade. Men imorgon är det jobb 06 igen och sedan blir det gymmet.

 

Kramis kramis

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har varit rädd för att kräkas ända sedan dagis. Det vet jag av egna minnen och inte för att någon har sagt det till mig. Jag har varit rädd för att kräkas i nästan hela mitt liv, men det var först när jag gick i 6:an-7:an som jag utvecklade en riktig fobi. Jag kommer inte ihåg exakt hur det började, men när det var som värst kunde jag knappt ens gå i skolan. Jag kanske gick en halv dag på måndagen och en halv dag på torsdagen, det var allt. Och när jag väl var där satt jag inte ens i klassrummet, utan jag satt utanför och jobbade själv. Jag var helt enkelt för rädd, rädd för att må jätteilla i klassrummet och inte kunna gå ut. Problemet med min fobi är dock att när jag blir rädd mår jag illa och får ont i magen, vilket gör att jag blir ännu mer rädd och får ännu mer ont i magen och mår illa och så fortsätter det.

 

Efter ett tag blev det ohållbart att vara så rädd att jag inte ens kunde gå i skolan så då började jag gå i kbt (kognitiv beteendeterapi) och även äta medicin. Jag kommer inte ihåg hur lång tid det tog, men såsmåning om, efter kanske 1-1,5 år blev det bättre, jag slutade gå i behandling och jag kunde gå i skolan för det mesta, även om jag fortfarande hade vissa dagar som var värre. (Tror dock att medicinen var det som gjorde det största jobbet.) Men bara för att jag kunde gå i skolan bettyde det inte att rädslan var borta, för det var och är den verkligen inte. Visst jag kan leva ett relativt normalt liv sålänge jag håller mig i hemområdet och det finns så mycket saker jag skulle vilja göra eller skulle vilja kunna göra men som i nuläget faktiskt är helt omöjliga. Resa iväg ett längre tag, plugga utomlands, bo var jag vill, jobba var jag vill och någon gång bo tillsammans med någon och skaffa barn. Inget av de är saker som jag skulle kunna göra om rädslan inte blir bättre. 

 

Man kan vara rädd för saker, spindlar t.ex., men att ha en fobi är något helt annat. Har man en fobi är rädslan oproportionerligt stor i förhållande till den verkliga faran, den går inte att resonerna bort på rationell väg och man undviker saker eller situationer som har med rädslan att göra. Men de flesta förstår inte dehär och om jag säger att jag har kräkfobi kan folk svara att "jag tycker inte om att kräkas heller" och jag blir lika irriterad varje gång, för de förstår inte. Så många gånger har jag fått höra att jag bara ska "skärpa till mig", men de förstår inte att dehär förstör mitt liv. När jag mår som sämst kan jag bli bosatt i soffan framför tv:n i över en vecka och knappt äta eller dricka. Dessa veckor är för mig som helvetet på jorden. Och jag vet inte hur många saker jag har fått avstå från för att jag har mått för dåligt och hur många fjällenresor jag spenderat inne i soffan utan mat. 

 

Idag och igår har varit galet jobbiga för mig och jag har verkligen fått tvinga mig själv att gå till och stanna kvar på jobbet och jag förstår ärligt talet inte hur jag lyckades. För att gå och jobba trots att varenda cell i hela kroppen skriker att de inte vill göra de, är bland det jobbigaste man kan göra. Så jag har insett att jag inte kan eller vill leva såhär så jag har börjat gå hos en annan psykolog nu igen, men det är jobbigt för samtidigt som jag inte vill något annat än att bli fri från rädslan vill jag inte ha något med den att göra, vilket är omöjligt om man vill bli fri från en fobi.